Att äga ett olivträd är att ingå ett förbund med en växt som har helt andra krav än våra inhemska björkar och granar. När vi bär ut våra krukor på våren är det startskottet för en säsong av tillväxt och njutning, men det är också en tid då vi som odlare sätts på prov. Många köper dessa silvergrå skönheter för deras estetiska värde, för hur de ramar in en uteplats och skapar den där eftertraktade semesterkänslan. Men för att trädet ska behålla sin lyster och kraft krävs det att man förstår dess språk. Det handlar om att läsa av bladen, känna på jorden och förstå hur sol och vind påverkar växtens välmående. Att lyckas med ett olivträd utomhus i vårt nordiska klimat är fullt möjligt, och när man väl lär sig rutinerna är det en av de mest tacksamma växter man kan ha.
Vägen till ett frodigt träd börjar med förståelsen för dess rötter. I naturen växer olivträd på karga, steniga sluttningar där vattnet snabbt rinner undan. Detta är nyckeln till all skötsel. När vi placerar trädet i en kruka på altanen måste vi efterlikna denna dränering. Jorden ska vara lucker, gärna uppblandad med grus eller lecakulor, och krukan måste ha rejäla hål i botten. Det absolut farligaste man kan utsätta sitt träd för är stående vatten. Om rötterna blir stående i blöt jord kvävs de, vilket paradoxalt nog ofta visar sig genom att bladen torkar och faller av. Därför är fingertoppskänslan med vattenkannan odlarens viktigaste verktyg.
Vatten och näring i balans
Under högsommaren, när solen gassar och vinden ligger på, är olivträdet en törstig växt. Många tror felaktigt att eftersom det är en torktålig växt så ska den knappt ha något vatten alls. Sanningen är att ett träd som står i kruka är beroende av dig. Vattna rejält när du väl vattnar, så att hela rotklumpen blir genomfuktad, och låt den sedan torka upp ordentligt innan nästa giva. Det är denna cykel av väta och torka som främjar ett starkt rotsystem. Lyfter man på krukan och den känns lätt, eller om man sticker ner ett finger en bit i jorden och det är torrt, då är det dags.
För att orka producera nya skott och kanske till och med blomma och sätta frukt, behöver trädet energi. En utarmad jord ger ett trött träd med bleka blad. Under tillväxtperioden, från vår till tidig höst, bör man tillsätta näring regelbundet. Det finns specialanpassad citrus- eller olivnäring, men vanlig flytande växtnäring fungerar ofta utmärkt om man följer doseringen. Att se hur nya, ljusgröna skott skjuter fart är kvittot på att balansen mellan vatten och näring är korrekt. Det är en tillfredsställande känsla att se sitt olivträd utomhus svara på omsorgen med synlig växtkraft.
Ett välmående olivträd ska ha en krona så luftig att en fågel kan flyga igenom den utan att nudda vingarna.
Placering och den viktiga beskärningen
Ljus är olivträdets främsta bränsle. När du placerar ut ditt träd, sök efter den plats i trädgården eller på balkongen som får flest soltimmar. Ett söderläge mot en vägg är idealiskt eftersom väggen lagrar värme och skapar ett gynnsamt mikroklimat. Men var försiktig precis i början av säsongen. När trädet har stått inne under vintern är bladen känsliga för UV-strålning. Att ställa ut det direkt i gassande sol kan ge brännskador, vilket syns som vita fläckar på bladen. Vänj trädet långsamt genom att ställa det i halvskugga den första veckan, eller täck det med en fiberduk under de soligaste timmarna. Denna ”avhärdning” gör att bladen hinner bygga upp sitt naturliga skydd.
För att behålla den vackra formen och främja hälsan är sekatören ett viktigt redskap. Beskärning görs bäst på våren innan tillväxten sätter igång på allvar, men man kan även ansa lätt under sommaren. Målet är att skapa en öppen krona där ljuset når in till alla blad. Ta bort grenar som växer inåt mot stammen, korsar andra grenar eller ser döda ut. Ett för tätt träd blir lättare angripet av ohyra och tappar blad i mitten. Var inte rädd för att klippa; olivträd är tåliga och svarar ofta på beskärning med att bli ännu tätare och finare.
Hösten och vilan
När sommaren går mot sitt slut och kvällarna blir mörkare, förändras skötselråden. Nu ska vi sluta ge näring för att trädet ska hinna varva ner inför vintern. Låt ditt olivträd utomhus stå kvar så länge som möjligt. De svala nätterna är faktiskt bra för trädet, då det signalerar att viloperioden närmar sig. Det klarar oftast temperaturer ner mot nollan och till och med någon enstaka minusgrad utan problem, vilket också hjälper till att hålla ohyra borta.
Att sköta om ett olivträd är en process som följer årstiderna. Det kräver närvaro och observation. Genom att lära sig se de små tecknen – ett hängande blad, en torr jordskorpa eller ett nytt skott – bygger man en relation till växten. Det är detta samspel som är tjusningen med trädgårdsliv. Belöningen är inte bara ett vackert träd som pryder sin plats, utan också lugnet som infinner sig när man tar sig tiden att vårda något levande.